Jag är just nu så lycklig men ändå olycklig. Men snart kommer jag endast vara lycklig förhoppningsvis. Under dessa snart två år har jag blivit sårad så många gånger har blivit behandlad som en skit. Gett och gett men inte fått något tillbaka. Slutat tro på kärleken. Men detta har gjort mig till en sjukt stark människa. Och det är jag stolt över idag. Jag är så glad att jag faktiskt kan stå med två stadiga ben här på horden helt utan problem. Men nu är jag kär. Och det är han också.